Vi var 32 personer som såg Nadja Frankes utomordentliga rollprestationer på den lilla scenen i Arenan på Campus. Hon spelade alla roller – och med den äran. Pjäsens tema var både hur illa grisar ofta har det och hur fast vi sitter i vårt sätt att vara och handla. Det var avsiktligt oklart om storyn gällde att vi beter oss som grisar
eller grisbönder allihop. Kanske var titeln Grismanifestet lite missvisande för pjäsen handlade mer om vårt beteende än om att äta griskött. Kanske var bilden lite onödigt svart-vit. Pjäsens kritik mot hur vi sitter fast i vårt samhällssystem (även i det lilla vardagliga) kom inte fram så bra. Där var diskussionen efter pjäsen desto mer intressant.Skellefteå Naturskyddsförening satsade ekonomiskt på föreställningen och tittar därför mer kritiskt på hur det blev.